kom nyss hem fårn skuulan,
som jag alltid gör gick jag genom stan
och så möter jag på kurre och min morfars bror.
asså när jag stod där och pratade fick jag nästan hålla
in tårarna för att dom inte skulle börja rinna.
min morfars bror är så sjuukt lik min lille morfar, det är inte så BARA attdom är lika som bär,
utan ALLT.
dom pratar på samma sätt, dom ser lika dana ut, alla drag är lika.
det kändes nästan som jag stog och pratade med min morfar.
jag forstod då hur mkt jag saknar honom...

nu har jag iaf bestämt mig för att jag ska baka igen haha
jag älskart! det va bland det värsta jag viste förut, för man blir så otålig.
men nu äre fan avkopplande att ha på radion och baka, och hela lägenheten
ekar. skööönt!

jag har lite besluts ångenst ska jag baka negerbollar?
eller ska jag ge mig på hallongrottorna i dag.. aaah
äh får se helt enkelt.